Varför larmar polisen inte alltid Frivilliga Räddningstjänsten till hjälp?

Frivilliga Räddningstjänstens (FRT) nätverkets larmgrupper agerar i sina uppdrag larmade av en myndighet. Oftast kommer larmet från polismyndigheten och hjälpbegäran ansluter sig till spaning efter en försvunnen person. Men varför förekommer det ibland situationer, där polisen inte ber om hjälp av FRT?

Största delen av polisens larm till FRT gäller resurshjälp vid nödspaningar – och i synnerhet terrängspaningar. Under den senaste tiden har man från polisens sida lärt sig att utnyttja FRTs kunnande bättre även i andra situationer, såsom uppgifter inom första omsorgen och psykiskt stöd.

– På händelseplatsen för en kollision eller eldsvåda kan myndigheten mycket snabbt behöva resurser och kunnande inom psykiskt stöd, berättar äldre konstapel Jari Suomalainen från östra Finlands polisinrättning i Joensuu.

– Vi har fått anvisningar om att det när förhandslarm ges skulle vara bra att ha i kännedom hurudan hjälp som behövs från FRT. Då kan vi i begynnelseskedet begära den hjälp och det kunnande som behövs för situationen av FRT-jouren, berättar Suomalainen.

Arbetssäkerheten viktigast

När polisen ber om hjälp av FRT, tas först och främst alla faktorer som påverkar arbetssäkerheten i beaktande. Ingen utsätts för en fara som på förhand är känd.

– Till exempel efter en eldsvåda kan det finnas giftgaser i luften och frivilliga kan inte ges tillträde till platsen, innan man är säker på att området är säkert. Man ska komma ihåg att många platser och situationer redan i sig kan vara farliga för oss som är i tjänsteutövning, påminner Suomalainen.

I bakgrunden finns också lagstadgade orsaker gällande utövandet av offentlig makt vid myndighetsuppdrag. Man ska kunna avgöra, om uppgifterna lämpar sig för frivilliga. Också det här är en bedömning som görs på förhand av ledande myndighet i larmsituationen. I uppdrag vid riksgränsen kommer också ärenden som gäller gränsområden in i bilden.

Viktigt samarbete

Suomalainen poängterar att det är viktigt att agera snabbt vid spaning efter en försvunnen person. Om tiden får gå, kan den saknade personen flytta sig lång väg från en plats till en annan.

–  Polisen bör ha tillräcklig kännedom om FRTs verksamhet. Om det i en stor efterspaning deltar 150-200 frivilliga, ryms det mycket kunnande och yrkeskunskap i den skaran. Det är viktigt att dessa kunskaper kan omsättas i praktiken på bästa sätt i en verklig situation, säger Suomalainen.

Behov av olika slag av kunnande

Ur myndighetens synvinkel har nätverkets gemensamma larmsystem OHTO effektiverat verksamheten vid larm. Suomalainen berömmer också mångsidigheten i den hjälp som Vapepa erbjuder.

– FRTs hjälpare har så mycket kunnande av olika slag, som vi inom polisen inte nödvändigtvis alltid ens inser.

Det finns efterfrågan på kunniga frivilliga både nu och i framtiden. Frivilligarbetets betydelse framhävs i en situation, där myndigheternas resurser stramas åt hela tiden.

– Nya människor behövs med och gärna skulle vi också behålla alla som redan är med, säger Suomalainen hoppfullt.

Ett behov av frivillighjälp kan uppstå också i andra sammanhang än vid spaning efter en försvunnen person. Goda exempel på det är större operationer, där det behövs till exempel proviantering av polismyndigheterna. Också i anslutning till oljebekämpning och miljöskydd har behovet av resurser ökat.

– Det är fint att vi har till vårt förfogande utbildade frivilliga, som har utrustning och som vet vad de ska göra, sammanfattar Suomalainen.

Bild: Eija Pippola