Genom vardagens närvaro är det möjligt att förhindra närståendes försvinnande

Hur ska man agera när en närstående med en minnessjukdom försvinner? Hur kan man förebygga att de går vilse och tappar bort sig? Suvi Pyyvaara, som leder Tammerfors scouters larmgrupp inom Frivilliga Räddningstjänsten, ger några praktiska tips till vardagen med en närstående med minnessjukdom.

Undersök först omgivningen

När den närstående försvinner tar känslorna makten och nöden är stor. Trots det är det viktigt att kunna agera förnuftigt. Innan man gör en anmäla till polisen lönar det sig att försäkra sig om att den närstående verkligen är försvunnen.

– Först måste man fundera på när den försvunna personen senast med säkerhet har setts och på vilka ställen man kunde nå hen. Om man vet vem personen senast har rört sig med lönar det sig att ringa och ställa frågor. Det lönar sig även att se till att kontaktinformationen är uppdaterad, berättar Pyyvaara som har varit med i Frivilliga Räddningstjänsten sedan år 2013.

Innan man ringer till polisen måste man göra en omfattande lista med kännetecken på den förvunna personen samt samla information om var den här personen vanligtvis rör sig.

– Efterspaningar framskrider enligt den försvunna personens profil. Det spelar också roll om man befinner sig i en stad eller på landsbygden. Vid efterspaningarna delar vanligtvis polisen ut de områdena där man vill att Frivilliga Räddningstjänsten ska förverkliga sina efterspaningar, berättar Pyyvaara.

Det viktigaste är närvaro i vardagen

Om en närstående eller släkting har en minnessjukdom är det enligt Pyyvaara viktigt att vara närvarande i den här personens vardag. Då vet man bäst vad som gäller: vad som är normalt och var människan rör sig i vardagen.

– Det lönar sig att skapa rutinerna för hur man ska agera redan innan minnesjukdomen har framskridit långt. Jag vet att det finns många som har som rutin att föräldrarna alltid meddelar när de går till butiken för att handla. Vardagens närvaro är oerhört viktigt med tanke på att vara förberedd.

Om personen bor ensam lönar det sig att bekanta sig med grannarna och skapa bra relationer med dem. Då får man lätt information och kan ingripa i ovanliga situationerna – till exempel om den hjälpbehövande rör sig ensam ute – i tid.

Färggranna kläder som syns i mörkret och i terrängen är också till hjälp. Med ljusa utekläder med reflexer kan ingen komma bort, tipsar Pyyvaara.

Det är alltid trevligt att komma med

Pyyvaara lovordar gruppandan hos Frivilliga Räddningstjänsten i Tammerfors. Även samarbete med polisen fungerar.

– Från efterspaningarna minns jag bäst människorna som hjälper. Det är alltid trevligt att gå med, summerar Pyyvaara som har övergått till Frivilliga Räddningstjänsten efter att länge ha varit aktiv i scouterna.

Polisen ansvarar för eftersökning av försvunna personer på land- och insjöområdena. Till havs ansvarar gränsbevakningsväsendet för eftersökningar. Man inleder eftersökning av en försvunnen person om det finns misstanke om att han eller hon befinner sig i livsfara, har fallit offer för ett brott eller en olyckshändelse. En eftersökning inleds snabbt om det gäller ett barn, en äldre person eller en person som inte kan ta vara på sig själv på grund av sjukdom. (Polisen)

Bild: Joonas Brandt