I maj 1963 sattes en omfattande efterspaning i gång sedan en femårig flicka från Muonio gått vilse i fjällterrängen. De som letade efter henne var bybor, gränstrupper och frivilliga från annat håll med länsmannen i spetsen – sammanlagt över 400 personer. Efterspaningarna tog flera dagar och till sist hittades flickan död i strandvattnet i Ounasjoki, flera kilometer hemifrån.

Under och efter skallgången i Muonio vände man sig till Finlands Röda Kors med förhoppningen att organisationen kunde ta initiativ till att grunda en frivillig räddningstjänst som skulle bistå myndigheterna. Dessa myndigheter förhöll sig positivt till den plan som hade gjorts och Frivilliga räddningstjänsten grundades år 1964, året efter händelserna i Muonio. 

Från verksamhetens allra första början har Frivilliga räddningstjänstens styrka varit de många olika typerna av organisationer och aktörer som förenas av det gemensamma intresset för räddningstjänst.

Till Frivilliga räddningstjänsten hör man via sin organisation. De frivilliga verkar inom organisationernas larmgrupper, som sammanförs till lokala och regionala kommittéer. Det finns ca 170 lokal- och regionkommittéer. Organisationerna ute i landskapen sammanförs av landskaps- och länskommittéer. På riksplanet leds verksamheten av en centralkommitté.